På min gamla blogg skrev jag ett inlägg som handlade om mina tankar kring minimalism.
Nu har det gått ett halvår och jag funderade på hur jag egentligen tänker kring kring minimalism nu idag. Om något har förändrats? Det har det faktiskt! Det känns som det allt det där tunga jag bar inom mig försvann varefter jag sålde av och skänkte bort saker jag aldrig använde. Det var inte jag som ägde sakerna, det var bannemig sakerna som ägde mig! Nu känns det mycket friare här hemma och det märks att det gett oss alla så mycket mer energi. Detta har varit så mycket mer effektivt än besök hos kuratorn och avstressande mindfullness-appar! Så pass att jag rensat bort dom också.
Jag har läst många böcker i ämnet ”organisera ditt hem” och ”städa och sortera” men hur jag än städade och organiserade blev det inte bättre. Dessutom kändes det helt galet att jag skulle behöva köpa förvaringsmöbler och lådor för att förvara saker jag ALDRIG använder. Omaka kaffekoppar som inte sett dagens ljus på 20år och felköpta textilier som skämts i ett skåp i 10år. Vad skulle jag med det till? Så jag har rensat. Barnen har rensat och maken har rensat. Vi har verkligen RENSAT! Och vet du vad. Många av sakerna har vi sålt och faktiskt fått in en rejäl slant på, så vinsten har blivit stor på så många fler plan än jag räknat med.
Majoriteten av sakerna har vi skänkt till Röda Korset och en kristen organisation inne i stan som säljer saker på plats och donerar kläder och pengar till välgörande. I julas fick jag ett brev ifrån dom med en specificerad lista över mottagare som verkligen värmde hjärtat. Vi och alla andra som bidragit med bohag, husgeråd, kläder och leksaker hade bland annat hjälpt till att utrusta fyra barnbyar, sett till att barnen och by-mammorna hade kläder och sett till att närmare 1,5 miljoner kronor som kommit in genom försäljningarna i lokalen gått till behövande både på orten och världen över. Visst har vi kört saker till återvinningen, men bara sådant som inte varit återanvändningsbart eller helt.
En dag på biblioteket mötte jag mina nya gurus inom Zero Waste! Även om jag och min familj aldrig kommer att komma ner i Shia Su eller Bea Johnson och hennes familjs minimala sopmängd (en enda full glasburk på flera år vilket är sjukt imponerande!) så har vår sopmängd minskat rejält! Tidigare hände det att maken fick klättra upp i soptunnan och hoppa för att pressa ner innehållet så vi fick plats med mer. Sist när sopbilen kom låg det två halvfulla Ica-kassar med hushållssopor, en grön kompostpåse med misslyckad och möglig Bokashi och ett gäng hundbajspåsar och skramlade på botten. Om vi bortser från hundens bidrag och min misslyckade Bokashi som jag inte ville gräva ner utan kastade, så har vi – en familj på fyra – lyckats få ihop två soppåsar på två veckor! Ungefär så brukar det se ut. Vi brukar få ihop knappt en soppåse i veckan. Det är också sjukt imponerande tycker jag!
Blir det inte mer sopor? Jo såklart, men bara retursopor som vi kör till returstationen eller återvinningen och lämnar där. Det blir en hel del mjölkkartonger men dom sparar jag just nu för att plantera i. Perfekt till att så fröer i och extra bra om man ska byta plantor med någon, man vill ju inte ge bort sina dyra toppenkrukor till folk!
Vi förvarar vår sopsortering i groventrén i plastbackar från Ikea. Tidigare svämmade de formligen över varje vecka men sedan vi började storhandla, skriva matsedel och jag började planera mat och hygieninköpen lite bättre har sopmängden minskat väsentligt. Vi tömmer fortfarande alla backar en gång i veckan, även om de inte är fulla, mest för att det känns trevligare om det inte luktar ”gammal förpackning” vilket det troligtvis kan göra efter ett tag om man är lite lat av naturen och glömmer bort dem.
Hur tänker du kring minimalism?
/ Veronica
Tre Sekel 